mittblaacykelaventyr.blogg.se

Nu var det ju cykla jag skulle men variation är väl aldrig fel. Det är inte bara cykelgenen som behöver rastas utan även löpgenen (började tydligen i hallen en gång...) Jag har ju också valt att ha kvar målet med att springa den 9 maj på Springtimenbanan så då är det bara att träna. Tog mig an dom första 8 km av banan idag och har då klarat av några av banans backar, det känns ju bra. 

 

Löpgenen - pappa har ju sedan 30/6 1967 banrekordet på Olympia på en engelsk mil med tiden 4.18.8 vilket han varit mycket stolt över att ingen lyckats klå - tävlingsmänniskan kom alltid fram när det pratades tider och rekord. Tavlan sitter på Helsingborgs idrottmuseum

 

 

Mina löpambitioner är på en helt annan nivå - motion och välmående. Jag glad över att även kroppen hänger med på detta tränandet och inte bara knoppen - det är en ständig kamp om vem som bestämmer - kroppen eller knoppen 🤔 I den bästa av världar kommer dom överens

 

Att ha förmånen och förmågan att kunna ge sig ut på en träningsrunda, vilken som, att själv bestämma när det jobbiga börjar, i vilket tempo och när det jobbiga slutar och det är tid för vila och återhämtning det är jag bara så tacksam över att jag kan. Under löpturen i dag gick mina tankar till min vän Johan som precis påbörjat sin cancerbehandling. Här är inget bestämma själv som gäller, varken början, tempo eller när det slutar, att hantera smärta och säkert ovisshet och inte veta när det är återhämtning. När mina ben blev tunga och trötta i backarna då var det enkelt att tänka "Johan" och bara fortsätta springa - För att jag kan!

 

Idag blir det ett #fuckcancer också och glöm inte att ge ett bidrag till något som hjälper cancerforskningen framåt