Etapp 5
Guldsmedshyttan - Falun
Sovit gott på Bergsgården efter en fantastisk charktallrik (och en pastasallad) på Cafe Oscar i Lindesberg. Väldigt fint läge vid Lindessjön. Svårt med frukosten även i morse, nog fortfarande lite spänd inför min sista etapp.
Gav mig iväg på rutten som efter en stund erbjöd ca 5 km klättring mot Stråssa. Väl uppe så visar det sig att rutten jag valt går ut på grusväg. Det är detta jag varit lite rädd för skulle hända, jag visste ju inte hur vägarna skulle se ut på mina 65 mil men hittills hade det gått bra. Men nu tog det alltså stopp. Försökte titta ut nåt annat bra men lyckades inte. Blev tvungen att bara välja helt ny rutt enligt garmins förslag. Den blev 2 mil längre än tänkt till Smedjebackan där jag skulle möta LG första gången. Bara att bita ihop och ta beslutet att så får det bli. Ringer och meddelar att jag får köra omväg.Trampa på, lite stressad även om jag var iväg tidigt idag men skulle ju försöka vara i Falun halv fem - fem för att mötas av Janne och Sonny.
Fick lite fin cykling på vägar ute i skogen, det är backigt hela tiden men fint. Sen blev det ut på stora vägen 68:an och det är inte fint på något sätt bara trafikerat och många långa backar både uppför och nerför. När jag äntligen får lämna 68:an så kommer jag på en vägsträcka där det är varning för stenskott 0-5 km och jo tack - hela vägen är full av grus - nån slags förhoppning om att detta ska plattas till och "fylla på" vägen? Hemskt att cykla på, det gick inte fort och obehagligt slirigt och med bilar som körde men jag var ju tvungen. Fick nästan känslan av att vara "snöblind" hade svårt att se var det var något något mindre med sten. Det blev tidskrävande 5 km, lite stressad igen. Ringer LG och meddelar att det drar ut på tiden och att jag inte ens vet om jag är på rätt väg. Vi försöker bestämma ny träffpunkt men kan inte ens se var på kartan den andra är, totalt virrvarr och modet tryter. Vi tror vi hittar gemensam mötespunkt och siktar på det. Sen ringer LG igen och säger att den tilltänkta färdvägen är under reparation, asfalteras och behöver lots för att åka förbi (LG kör efter denna fyra gånger totalt visar det sig till slut 😂) vägen är dessutom helt uppgrävd med stora stenar och en omväg på grusväg. Här blev det till att hoppa av cykeln och bli transporterad tills eländet var över. Nu gjorde detta att min cykelsträcka blev kortare igen
Full fart mot Falun nu men tro det eller ej så hamnar jag på grusväg igen. Denna var dock något ok väl tillplattad och jag kände inte att jag hade tid till fler omvägar så det var bara att prata med cykeln och säga: nu kör vi! Skulle kunna vara i 17 km. Brant upp och brant ner och framför allt ner kunde jag inte utnyttja pga grus och även hålor. Hamnade också på resans brantaste backe, det var precis jag fick runt tramporna men hade jag slutat hade cykeln tvärstannat och jag hade nog inte hunnit clipsa ur så det bara att ge gärnet -hepp! Hög puls och rejält flås. Helt plötsligt går vägen över i asfalt igen - tack! och efter ett tag åter till civilisationen.
Torsång hade jag hört talas om en del av cyklister jag haft kontakt med om vägar. Torsång är ett populärt mål för fika 😋 (även Dalacyklister fikar) och det ligger verkligen vackert. Härifrån var det suveräna cykelbanor, kunde se att dom även kan vara belysta. Dessa varade ända till Falun fortfarande backigt till tusen dock
Väl framme på Stora torget i Falun väntade Janne, Sonny och LG samt andra ur styrelsen från ProLiv (prostatacancerpatientföreningen i Dalarna. Janne hade ordnat ett så fint diplom till mig samt en gåva i form av en blå dalahäst. Vilket mottagande och så fina minnesgåvor. Tusen tack!
Sonny som är journalist ställde lite frågor och tog bilder. Artikeln kommer till helgen. Jag hoppas ProLiv kan andvända mittblåacykeläventyr i sitt arbete med att sprida information och kunskap och i förlängningen samla in mer pengar. Fritt fram från min sida
Sista dagen blev väl cykelmässigt inte den njutning jag hoppats på. Men jag har klarat alla problem jag ställts inför (hade inte gått utan serviceteam-LG 😍) och alla milen har gått utan punktering eller andra incidenter, mest strul har det varit med kartor och vägval. Cykeln knorrar dock lite efter all grusväg idag. Kroppen mår bra, stel i benen varje kväll men det har gått fint att cykla dagen efter igen, i övrigt inga krämpor. Kroppen har liksom kommit in i jobbet. Det som varit jobbigast är den mentala delen, inte så mycket att bara sitta och trampa mil efter mil utan när det oförutsedda händer och nya beslut måste tas omgående. Strul ger ovisshet
Nu har jag cyklat färdigt för nu men det är 80 dagar kvar på min insamling #vicyklarförhasse. Dom måste förvaltas på nåt sätt, hur vet jag inte nu men det kommer nog till mig. Jag ska smälta denna cykelturen till Falun först. Cancer tar dock inte paus så känner du att du inte bidragit än så klicka på länken så kommer du dit #tillsammansmotcancer
Tusen tusen tack till er alla som varit med mig på denna resa, ert stöd har betytt otroligt mycket, jag har känt att ni alla varit med mig 💜 Hoppas jag kunnat förmedla lite av det jag varit med om
#vicyklarförhasse #idoitmyway #alltärmöjligt #gealdrigupp
